Tänk att en centimeter kan förlama en så...

Jurassic 5

Jag har sett att Jurassic 5 ska komma till Sverige (och Danmark?). Jag vill, jag vill, jag vill....inte gå ensam och se dom. Who's with me? I need some help from the Maestro, please. :)

Latheten - en väldigt nära vän tyvärr

Jaha, ny vecka nya saker att göra, om man orkar dvs. För några år sen så fick jag en bok om mitt stjärntecken, av en vän. Nyfiken som man är kastade jag mig huvudstupa över denna för att utröna hur jag EGENTLIGEN ska agera...:P Vissa av karaktärsdragen var föga förvånade, jag vet om att jag vill ha det fint omkring mig, jag vet om att jag vill ha det rättvist och jämställt på alla plan för annars blir det obalans i vågskålarna och jag vet om att jag kan vara rätt så envis. En nyhet var dock min mindre positiva tendens till lathet och jag som i alla år gått omkring och trott att jag var en sån där aktiv hurtbulle och inte alls den säckiga soffpotatisen som boken tillkännagav. Sorgligt, men sant! Fast besluten om att ändra på detta besked så gav jag mig i kast med ett flertal extra aktiviteter som innebar att jag numera (nästan) kan stoltsera med att ha provat på en sport/aktivitet per alfabet-bokstav...men blir man mindre lat för att man aktiverar sig??? Eller kan det vara så att boken hade rätt??? Att jag tyvärr är dömd till ett liv med påtvingade fritidssysslor och allehanda vardagsbestyr enkom för att jag, banne mig!, ska bevisa att jag inte är en lat jävel. Hehehe, någon som vill hänga med mig på en parkbänk? ;)

Ett långt försenat inlägg

Det är ju inte klokt vad längesen det var som jag uppdaterade min kära lilla internetplats, men nu är det dags. Man kan inte helt gå ner sig i elände så nu gör jag en 180-graders vändning och kör på för fullt. ;)

Vad har hänt egentligen....hmmmm.....förutom min jobbiga stund så mår jag rätt så bra eller faktiskt riktigt bra. I tisdags drog Röda Korset-projektet igång och det är fantastiskt. Barnen som jag träffade var så fulla av liv att man kan inte göra något annat än att känna sig så glad över att man får vara med och hänga med kidsen. De är mellan 10-12 år och helt underbara, fast stundtals lite stökiga. Vi gjorde kollage och en liten kille täckte hela hans med bilar. Sen kom han fram till mig och frågade om jag visste vem som var chef över alla bilarna. Öööhhh, näää? Då vände han på kollaget och där var en stor bild av en apa med solglasögon. Hahahahahaha, helt oslagbart!

Så trött

Jag orkar inte riktigt med allt just nu...

Jag ställer nu om till SD-Elina and let the "I can't believe it's not butter" begin. :p Länge har det kastats onda ögat på någon som råkar nämna en tillstymmelse av positiv självkänsla i form av; "jag tycker att jag är rätt bra på..." etc. Utrustad med regnrock (utifall det skulle hagla ney-sayers... :P) så kastar jag mig nu ut i ovädret, vanligen benämnt datingvärlden. En sammanfattning av mig: - väldigt charmig, hör ständigt hur härlig jag är och jag kan därför inte förstå att jag fortfarande är singel. Det går liksom inte ihop. ;)- på tok för snackig stundtals, men jag vet om det, försöker tänka på det, "tänk innan du snackar", mycket viktigt! Fast faaan, how am I kiddin'? JAG kan inte hålla det...- söt, jodå jag ÄR söt! Det är en del som tycker det. Kanske inte alla, men screw them. ;) - självständig i överkant, då var det sagt. Jag gillar att ta hand om mig själv, faller sällan/aldrig för hela "lilla-gumman-tjafset" OM det är upplagt på ett uppenbart undertryckande sätt. Shiit, mannen, jag har väl klarat mig hela livet utan dig! :p (fast det hade varit jättetrevligt om du hör av dig ändå...)- humoristisk i mängder, kanske bara jag som anser det men jösses, each's own! Jag rockar på. - musikextremist, hmmm finns dom? Vill alltid ha specialanpassad musik för dagens situationer. Det är därför jag får andningssvårigheter vid oförutsedda händelser. Jag har kanske ingen lämplig spellista på lut...- avslappnad, en trogen anhängare till "det löser sig"-filosofin. Har till och med knäckt, "hade jag varit mer avslappnad, så hade jag varit död". Då kan man chilla! Nää, nu måste jag aktiveras.

Vad är det XX som kan hända?

Man tror aldrig att det ska hända en något, att man är oövervinnerlig. När man sen drabbas av något livsomvälvande så kan man inte förstå det, det kunde ju inte hända. Hur hanterar man något sådant? Jag gillar inte att dela med mig av detta och kommer heller inte att göra det, förutom med de allra närmsta personerna i mitt liv. Jag vet inte vad som händer efter detta och antagligen så fortsätter allt precis som det var. Livet kommer fortfarande gå sin gilla gång, jorden kommer fortfarande att snurra, fåglarna kommer säkerligen fortfarande sjunga, och jag bara andas...