Folkfest och människokaos

Lundakarnevalen, det var det det! Hmmm, funderar på ord som bäst beskriver upplevelsen; organisatoriskt helvete, hetsdrickande, livsfarliga ungdomsgäng, lervälling, Svenska Akademien, pancake, fantastiskt. Jag måste erkänna att jag hade fel, men bara för att jag hade rätt. Jag hörde en gång att det är svårare att säga att "jag har fel" än att "du har rätt", men vad gäller karnevalen 2006 så är både tillämpbara och det känns inte ett dugg jobbigt att erkänna. Hoppsan hoppsan, stor chans till självutvecklande! + till mig!!! Dagarna innan karnevalen trodde jag att jag skulle kunna gömma mig i garderoben under helgen för att sen "återuppstå" färsk som en prästkrage på måndagsmorgonen, men jag lyckades inte. Jag hade ju trots allt anmält mig till eländet och principfast som man är, så ställde man upp. Gick plikttroget upp klockan 4.20 på lördagsmorgonen för att dra iväg till AF-Borgen och måla ner några intet ont anande karnevalister. (Jag behövde ju inte erkänna för dom att jag ALDRIG sminkat någon förrut, då jag kände att jag hade bättre saker för mig när det var dags för skuggläggning 101 eller varför inte apmålning, fortsättningskursen...) Jag var inställd på en katastrof, men till min förvåning så visade det sig att jag (banne mig) var en naturbegåvning. Jag målade djävular, gamla damer, ja till och med Horace Engdahl. Ojojoj, får mig att fundera om jag kanske valt fel karriärsinriktning...*funderar vidare*