The Game

Ååååhhhh, vad det tar på krafterna att vara singel. Jag trivs väldigt bra, behöver inte ta hänsyn till någon annan, kan gå och köpa allt mitt favvo-lösgodis UTAN att behöva bjuda bort något, kan ligga bakis hela söndagen om jag så vill (eller ja, vill och vill....) eller måhända spendera X antal hundra? tusen?-lappar på meningslösa saker som gör mig helt varm i hela kroppen. MEN (ni visste att det skulle komma...) det är även lite småtrevligt att ha någons axel att slumra till på till fredagsfilmen eller ha någon att hänga med som tycker alla mina fåniga skämt och små underfundigheter är helt underbara och jag åt motsatt håll. Det är det jag vill ha; hängandet. Det kan väl knappast finnas något schysstare än att kunna gå ut med en person som är precis lika öppen för att sitta på en bänk i några timmar och kolla på folk som att gå och öla på diverse pubar runt om i Skåneland.

Men när jag nu tror att jag funnit denne person, hur ska jag då gå till väga för att snärja honom? Det är här spelet kommer in och det är utmattande. Att behöva hålla koll på när man ringde senast för att inte verka för eager, att verka duktigt nonchalant när han väl hör av sig och att ABSOLUT inte avslöja hur intresserad man egentligen är. Håller för tillfället på med ett liknande experiment och framgångarna har varierat, då jag insett att det är inte bara jag som känner till spelets regler. Det verkar fan som att det finns en bok om dessa förförarkonster :P Jag och en arbetskamrat har därför bestämt oss för att utreda, överanalysera och kommentera spelets förutsättningar utifrån the Game och vid höstens antågande så kommer jag att vara en slipad player...;)